Stillsamheten som infinner sig med ett jaktvapen i handen

Väntan.

Stillsamhet.

Detta är något som de flesta av oss kanske inte förknippar med att ge sig ut på jakt i skogen. Kanske finns det en bild av att det är action och pang-pang hela tiden, men så är det verkligen inte.

En sista bit av det vilda livet?

Istället handlar det ofta om tålamod och att bara avvakta för att se vad som händer. Visst kan man använda sin kunskap till att försöka förutse hur saker och ting kommer att utspelas, men till syvende och sist finns det en enrom osäkerhetsfaktor i det hela.

Det är också detta som är charmen med att sitta där med sitt jaktvapen och använda sinnena för att bli varse om ett potentiellt byte – man vet aldrig vad som ska hända.

Detta står många gånger i stark kontrast till den vardag som vi annars lever i, där allt är mer eller mindre sig likt dag efter dag. Att vara ute i skogen, på jakt, introducerad både spänning och fokus på ett sätt som man många gånger inte stöter på i vanliga livet idag.

Jakt, och vistelse ute i skog och mark överlag, gör att vi kopplar upp oss mot en tidlöshet som sträcker sig tillbaka till våra förfäders tidiga dagar.

Det handlar om att överleva, på någon nivå, och att anpassa sig till det som faktiskt är. Visst kan vi idag njuta av allsköns bekvämligheter som gör tillvaron ute i skogen väldigt bekväm, men under allt det där så handlar det ändå om den där råa upplevelsen av vår plats i naturen.

inte undra på att allt fler under den senaste tiden har upptäckt just jakt. Det är på något sätt en av de sista bastionerna av ett vilt liv som vi har kvar här i vår civilisation.

Det gäller att ta tillvara på den och kultivera den för framtida generationer.